Vi träffas på gården där Gabriel har vuxit upp. Här har han sina rötter och fick sin första erfarenhet av föreningslivet.
– Jag blev medlem i Åsgarns Vi Unga när jag var sju år gammal, men det var som tolvåring jag blev riktigt engagerad.
Han berättar om hur han och några vänner hörde på radion om Göteborgs filmfestival.
– En sån festival ville vi också göra!
Gabriel skrattar när han minns tillbaka.
– Föräldrarna tyckte nog att vi var lite tokiga men vi gjorde det ändå. Vi ordnade tio filmer som vi visade under en helg. Vi var 50 ungdomar som bodde kvar i bygdegården, och filmerna visades långt in på natten.
Vi Unga är en organisation med mottot ”av unga, för unga”. Gabriel var engagerad under hela sin ungdomstid, som ordförande för den lokala klubben Åsgarn Vi Unga, sedan som konsulent för Dalarnas distrikt, och 2006-2009 som förbundsordförande.
Från 2006 jobbade Gabriel parallellt i Studieförbundet Vuxenskolan i Stockholm, där han också arbetade med ungdomar.
– Jag var mycket ute i förorterna och stöttade ungdomar som gillade musik av olika slag. Bland annat hjälpte vi till när hiphopstudion i Jordbro startade. Knäckfrågan var alltid det egna ansvaret. Det var inte så att vi åkte dit och gjorde jobbet åt dem, utan hjälpte dem att göra jobbet själva.
Gabriel ler och återkopplar till sin egen uppväxt.
– Växa upp på landsbygden kan vara på gott och ont, men för mig var det enbart gott. Man lärde sig att antingen gör man saker själv eller så blir det ingenting. Det var ingen som kom och serverade något. Och min tanke när jag jobbade med ungdomarna i förorterna var just att det inte är någon skillnad på människor, om de bor på landet eller i förorten.
2009 började Gabriel studera till civilekonom vid Stockholms universitet, men hans yrkesliv skulle ta en lite annan väg.
– Jag blev uppringd av en journalist på Örnsköldsviks Allehanda och blev erbjuden jobb. Då hade jag ingen utbildning inom journalistik och hade bara skrivit några debattartiklar tidigare. Jag tackade nej, men när jag ett år senare fick frågan igen tog jag chansen.
Sommaren 2010 kom Gabriel till ÖA och vikarierade som ledarskribent. Det gjorde han lite då och då de kommande tre åren också, parallellt med sin utbildning.
– Det var som att komma hem! Jag lärde mig massor av tidningens politiska redaktör Anders Rönmark som rekryterat mig, och han blev snabbt både en förebild och vän.
Andra förebilder som Gabriel nämner är Peter Wolodarski, chefredaktör för Dagens Nyheter, och ingifte morbrorn Björn Häger, som länge arbetat som grävande journalist.
– Journalistik handlar i slutändan om förmågan att granska samhället och berätta om tiden vi lever i. Man måste bottna i demokratiska värderingar.
Gabriel är inte medlem i något politisk parti, och inte heller har han planer på att ge sig in i politiken.
– Det är roligare att granska politiken än att bli politiker själv.
Till hösten åker Gabriel på en reportageresa till USA, för att där studera amerikansk politik på plats.
– Jag vill se hur det amerikanska civilsamhället tar del av en valrörelse. Och så kommer jag alldeles säkert att skriva en hel del artiklar om det, säger han leende.
Nyligen fick Gabriel ett resestipendium som möjliggör den kommande resan. Sture Eskilssons stipendium tilldelas en person som gått Stureakademin och som verkar för fri företagsamhet, marknadsekonomi och ett öppet samhälle.
I början av december fick Gabriel ett telefonsamtal och blev tillfrågad om han accepterade nomineringen.
– Någon vecka senare kom beskedet att jag fått stipendiet. Kul!
Att resa tycker Gabriel generellt om och säger att det hänger samman med hans journalistiska intresse. Men det måste inte alltid bli resor utomlands.
– Ångermanland har en särskild plats i mitt hjärta efter min tid på ÖA, men Dalarna! Jag är jätteglad att ha fått komma tillbaka och återupptäcka Dalarna.
Om Gabriel har rotat sig i hemlandskapet för alltid låter han vara osagt.
– Men jag vill i alla fall bo på landsbygden. Jag skulle gärna lära mig köra traktor och motorsåg bättre.