Efter studentexamen vid Södra Latin i Stockholm och beredskapstjänst i Tornedalen 1940-41 avlade han Bergsingenjörsexamen 1946 vid KTH i Stockholm.
Samma år gifte han sig med Marianne Lindh, Stockholm, och året efter föddes en son och en dotter, men endast sonen Matts överlevde. Två år senare föddes dottern Ragnhild, avliden vid 19 års ålder.
Sten Håkansson kom att bli pionjär i Sverige inom kallvalsning, främst rostfria band.
Första anställning blev 1946 vid Sandvikens Jernverks AB:s kallvalsverk inom utveckling, med specialprojekt som att valsa extremt tunt rostfritt material (0,016 mm) till kameraslutare för Hasselblad, och få det absolut ljustätt!
1956 tillträdde Håkansson som chef för Fagerstas kallvalsverk i Långshyttan. Helt ny 20-valsarsteknik infördes i bredd 800 mm och ännu i drift 50 år senare.
Till Avesta Jernverks AB kom Håkansson 1962 som valsverkschef och överingenjör och sex år senare utnämnd till biträdande projektchef för nya investeringar. Grovplåtverk för svetsade råband samt bandverk för kallvalsning i 2 meters bredd gjorde Avesta unikt i världen och togs i drift maj 1974.
Vid 58 års ålder övergick Håkansson som värmeteknisk chef fram till pensionen.
Sten Håkansson deltog också i Jernkontorets forskning och författade både skrifter och föredrag inom kallbearbetning. Som pensionär skrev han kallvalsningens historik inom berörda bruk, dock opublicerat.
Håkansson var också körsångare och tidigare ”sånggeneral” och spexare på Bergssektionen samt var med och bildade Sveriges Bergsingenjörers förening.
Stora intressen var foto och film samt släktforskning. Som amatör var han först att filma under vatten redan 1948.
Intresset på senare år blev att dokumentera och rädda gamla fotografier, för vilket han 1978 tilldelades Fagersta kommuns kulturpris. 1995 gav han ut boken Fagersta i gamla vykort.
Han medverkade vid tillkomsten av Fagersta Bruksmuseum och har ofta hållit bildföredrag om miljöer och människor i gamla Fagersta.