Framtiden är inte på något vis huggen i sten, men Emelie siktar på att jobba som undersköterska efter gymnasiet.
– Men sen, så småningom, skulle jag gärna bli polis.
Emelie berättar att hon inte har någon särskild koppling till polisyrket, ingen i familjen eller bekantskapskretsen som är polis.
– Jag bara tycker att det verkar vara roligt. Ett jobb där en dag inte är den andra lik. Och ändå kunna hjälpa till i samhället.
Ordet ”hjälpa” är något centralt för Emelie. Det är en del av hennes person.
– Att hjälpa människor i nöd, det är en tanke jag tycker om. Något jag känner att jag vill göra.
Emelie är född och uppvuxen i Avesta, och här bor hon nu med sonen River som är två och ett halvt år gammal.
Att bli mamma så ung var ingen slump.
– River är planerad. Jag tycker om barn väldigt mycket och kände att jag ville ha ett själv. Och jag vill gärna ha fler också. Men max tre, tror jag, säger hon och skrattar.
Trots sin unga ålder när Emelie bestämde sig för att bli mamma mötte hon inte mycket motstånd.
– Inte så mycket som jag trodde att det skulle bli. Det gick ganska bra faktiskt.
Hon beskriver sonen som busig och får ett särskilt ljus i ögonen när hon visar några bilder på honom.
En av bilderna, som hon tagit själv, visar River i en poliskostym.
– Det var jag som köpte den till honom, eftersom jag är intresserad av polisyrket. Men River säger ”polis” själv också. Han gillar kostymen.
När Emelie inte pluggar eller tar hand om sin son umgås hon gärna med sin stora familj, pojkvännen och vänner. Förutom föräldrar har Emelie fem syskon, alla yngre än hon själv.
– Mina yngsta bröder är tre och fyra år gamla, och de leker jättebra tillsammans med River, berättar Emelie.
Hon har en kompis som också har barn, och de umgås en del tillsammans med barnen.
– Vi åker och badar eller är ute och leker. Det är kul!
Emelie tycker om att hålla sig i form också, och tränar numera på gym. Tidigare har hon tränat boxning.
– Men det fick jag sluta med för tiden räckte inte till. Kanske börjar jag igen, i framtiden, för jag tyckte om den träningen.
Nu lämnar hon tonåren bakom sig men tycker inte att det är någon stor sak att fylla 20. Något stort firande låter hon därför bli.
– Jag ska gå ut och äta med min pojkvän, och sen på fredag blir det mat med familjen och närmaste vännerna.