Tv-programmet handlade om hur mycelsvampar under jorden bildade stort nätverk av trådar. Då visste inte Kristina något om ekosystem, men påverkad blev hon.
– Det har också visat sig att träden använder mycelnätet för att kommunicera med varandra. Till exempel för att stödja varandra med näringstillförsel vid behov. Det finns ett fantastiskt samarbete under jorden.
Natur och miljö är förstås viktigt för Kristina, men djur och människor också. Hon kan inte nog poängtera att allting är en helhet.
– Allting samverkar, och ekosystemet är själva grunden för vår överlevnad.
Sedan dryga året tillbaka är Kristina ordförande i Folkare Naturskyddsförening i Avesta.
– Men jag föredrar att säga att jag är kontaktperson. Alla i föreningen jobbar ju tillsammans och jag sitter inte ensam och bestämmer saker, säger hon leende.
Kristina är född i Ångermanland och bodde i många år i Stockholm.
– Men så började jag som 45-åring studera på högskolan i Gävle. Då fick jag sådan längtan tillbaka till naturen, och skogen som jag vuxit upp med. Efter studierna fick jag tips om ett ställe några mil från Orsa.
Där fick den storstadströtta Kristina komma nära träden. Men några år senare var det dags att röra på sig igen. Kristina fick tips om ett intressant projekt, att vara med och etablera en ekoby i Stjärnsund. Men när den 10-åriga Engla mördades där förändrades allt.
– Luften gick fullständigt ur allihop, och projektet också. Hela orten lamslogs.
För fem år sedan kom Kristina till Byvalla.
– Där finns en riktig gammelskog! Jag minns känslan när jag gick in där, blev så lycklig! En riktig sagoskog.
Ett halvår senare upptäckte Kristina och grannarna att det tagits beslut om avverkning. Då började de kämpa. Kristina fick en idé och bjöd in politiker och tjänstemän.
– Det visade sig att de hade viljan och medvetenheten. Snart togs ett beslut att kommunen och Sveaskog skulle byta skog med varann så att gammelskogen i Byvalla räddades.
Hon ler när hon berättar.
– Då tänkte jag att Avesta har en riktigt bra ledning, att i den här kommunen är det bra att bo i.
Förra året flyttade hon till Karlbo för att komma nära tågstationen i Krylbo.
– Jag är en aktiv pensionär och reser mycket. Men så fort jag kom till Karlbo blev jag förtjust. Vilken vacker ort, tänkte jag, och såg att folk inte tagit bort träden från sina trädgårdar. Och så älven förstås, hur den bara driver på, säger Kristina soligt.