Det sägs att en olycka sällan kommer ensam, och i Mona Bängs fall stämde det väldigt väl.
Njursvikten gav henne inte så stora besvär sedan den upptäcktes 1980. Hon fick dock veta att en transplantion troligen skulle bli nödvändig i framtiden.
– Läkarna sa att det kunde bli aktuellt efter tio-femton år, men jag klarade mig i trettio, säger Mona och ler.
Hon tror att hennes sunda livsstil med motion och bra kost kan ligga bakom framgången.
Men hösten 2008 började orken tryta. Mona tvingades sjukskriva sig till hälften. Maken Inge testade sig under våren 2009 om han skulle vara en lämplig donator, och kom ganska långt i processen.
– Han halkade på målsnöret, säger Mona och ler.
I juli 2009 kom så en riktig kalldusch.
– Det började med att jag kände mig tung i kroppen och hade svårt att kissa. Först trodde jag att det var urinvägsinfektion men det visade sig vara tumörer. En stor på ena äggstocken och en lite mindre vid urinrören. Jag hade fått cancer.
Läs hela artikeln i tidningen den 21 november.
Redan för 30 år sedan fick Mona Bängs veta att hon hade njursvikt. Men först i fjol blev sjukdomen kritisk och transplantation stod för dörren. Systern Siv Eriksson tvekade aldrig, utan donerade sin njure.