Det är hans två äldre bröders bilintresse som smittat av sig på Kjell.
– När vi träffas blir det förstås mycket bilsnack. Och så brukar vi åka till Säterdalen på bilträffar tillsammans.
Han minns sin första bil, en Volvo P1900 av 1956 års modell.
– Jag var 19 år när jag köpte den, för 3 000 kronor. Det var mycket pengar på den tiden. Just den här modellen gjordes det inte många exemplar av.
Volvon använde Kjell som bruksbil, och inser att om han haft den kvar i dag hade han kunnat få mycket pengar för den.
– Tillräckligt för att få en helt ny bil för den, säger han och skrattar.
Men det var då. Nu är Kjell fokuserad på sin vita Escort.
– Jag har haft den i tre år nu. Den såg inte så rolig ut då, men nu är den fin! Under vinterhalvåret grejar jag lite med den, tills säsongen kommer när man får köra ut med den.
Kjell gör inte allting på bilen själv utan tar ibland hjälp av vänner.
– Det har gått bra, och den är besiktigad tre gånger utan anmärkning! Det är inte dåligt för en 30-åring, säger Kjell och ler.
Förutom bilintresset är Kjell förtjust i att fotografera. Det är inte ofta han går ut utan sin kamera.
– Jag har haft det här intresset hela tiden. Numera är det lite enklare, när det är digitalt. Förr fick man skicka in sina rullar.
Han har också varit med i en fotoklubb och framkallat sina egna rullar.
– Då hade man tillgång till grejer, och det var roligt! Men numera går det väl inte ens att köpa såna rullar!
Det är mycket naturmotiv när Kjell plockar fram den behändiga kompaktkameran.
– Jag kanske ser något speciellt, kanske ett träd som växer lite konstigt eller om man är i en gammal skog och ljuset är lite speciellt.
Musik är också ett stort intresse. Kjell spelar dock inte musik själv.
– Tyvärr! Jag hade gärna suttit och jammat med ett gäng, säger han med eftertryck.
Det är som lyssnare Kjell får sitt musikintresse tillgodosett, och då blir det gärna country och western.
När Kjell nu fyller 65 år blir det en liten förändring.
– Jag har varit sjukpensionär sju-åtta år nu, och var tvungen att sluta jobba på grund av min astma. Det känns bra att gå in i den riktiga pensionen nu. Att säga att man är pensionär klingar lite bättre, för sjukpensionär låter så – sjukt, säger han och skrattar.
Fira kommer han att göra, men hur vet han inte riktigt.
– Jag tänker i alla fall inte fly fältet. Så feg är jag inte!