Det är nu drygt ett år sedan som Elisabeth Dellmert sökte läkare för en halsinfektion. När den undersöktes upptäcktes en tumör i ena lungan. Hon fick behandling med cellgifter som slog ut immunförsvaret. Den springande punkten var att halsinfektionen inte hade behandlats dessförinnan.
Det halsprov som Elisabeth remitterats till och som hon bad om genomfördes inte. En bakterieodling från halsen togs alltså inte.
Cellgifterna utlöste blodförgiftning, streptokockinfektion, som ledde till kallbrand i armar och ben. Hon svävade mellan liv och död och hölls nedsövd under en månad. När hon vaknade var hon utan fingrar på höger arm och utan ben (AT 25/6 2012).
Anmälan om brister i vården har lämnats till Socialstyrelsen. Något svar har inte kommit därifrån än.
Elisabeth fick avslag på sin anmälan om vårdskada hos Patientförsäkringen, Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag, LÖF. Det beslutet har hon överklagat.
– Jag kommer inte att ge mig. Jag kommer att gå till EU-domstolen om försäkringen inte gäller för mig. Såna här patientskador ska man inte kunna säga nej till, säger Elisabeth.
Nyss skickade hennes man, Jan-Erik, ett nytt brev till patientförsäkringen.
– Vem kan få ersättning om inte Elisabeth får det? Hon har drabbats av skador som inte går att värdera i pengar, säger han.
Paret tvingades sälja sin nyrenoverade bostadsrätt. Den låg en trappa upp.
Makarna flyttade till ett hus i Brunnbäck för att göra det enklare för Elisabeth att komma ut med rullstolen.
Kostnaden är dryga miljonen, oräknat de som Elisabeth har för att lägga ned sin frisörfirma. I den summan finns inte heller kostnaden för Jan-Eriks ledighet när han vakade på intensiven.
Därtill kommer landstingets miljonkostnader för Elisabeths vård i fyra månader på Falu lasarett.
Cancern har nu gått tillbaka efter höstens cellgiftsbehandling. Halsprover togs före dessa behandlingar. Hon behandlades även förebyggande med antibiotika. Dessutom har hon inte fått så stora doser cellgifter.
– Så här skulle det ha gått till från början, säger Jan-Erik.
Diagnosen från början var att tumören var godartad.
Elisabeth har personliga assistenter eftersom hon har varaktiga funktionshinder.
–Det här är inte varaktigt, det är evigt, säger hon.
Hon kan inte ägna sig åt sitt stora intresse, bowling. Hon spelade i allsvenskan en vecka före behandlingen för ett år sedan. Sedan dess har hon har besökt bowlinghallen en gång. Det var tufft.
– Jag kunde ju inte göra någonting där. Jag har svårt att sitta länge. Jag får ägna mig åt friluftsliv när det blir vår, säger hon och ser ut mot den snötäckta uteplatsen.