Det var först efter att Wafa 1991 lämnade sitt forna hemland som hon förstod just hur illa det hade varit.
– Medan vi levde där var det vardag att hålla en låg profil, att inte visa sina åsikter och religionstillhörighet öppet. Man tänkte inte så mycket på det, bara levde.
Hon berättar om mobbning och utanförskap, och hur hon redan som liten lärde sig att inte dra uppmärksamheten till sig.
Wafa och hennes familj är inte muslimer utan hör till religionen mandeism, en gnostisk religion i Irak som är en extremt liten minoritet. Hon har en bror och en syster som också flytt Irak, dock inte samtidigt. Därför har de också hamnat på olika platser i världen.
– Min bror är i USA och min syster i Ungern, men åtminstone mina föräldrar finns i Sverige. De kom en tid efter mig.
Att mandéer flyr Irak är just på grund av de senaste decenniernas förföljelser, och Wafa gissar att kanske bara 5000 finns kvar i Irak.
Wafa berättar om tiden strax före flykten.
– Min dåvarande man drog ut i kriget mot Iran, som alla män gjorde då. Jag hade ensam ansvaret för våra barn. Då blev jag tagen, eller snarare kidnappad, och förd till en plats där man förhörde mig. Men jag hade tur och blev aldrig torterad. De släppte mig efter en viss tid.
Wafa sänker blicken och fortsätter:
– Men förföljelserna fortsatte förstås. Situationen blev hotfull och jag kände mig tvungen att fly.
Detta har hon aldrig ångrat. Wafa kom alltså till Avesta där hon kände sig väl emottagen.
– Visst mötte jag människor som inte var så välkomnande, men det är ju bara att strunta i dem. Det är alla Avestabor som stöttat och hjälpt mig i tillvaron som jag kommer ihåg och känner stor tacksamhet emot. Dem har jag gärna kvar i mitt liv.
Diskriminering är något Wafa är väl bekant med, då hon är invandrare och dessutom kvinna.
– Att söka jobb kändes hopplöst. Jag tror att jag sökte hundratals jobb som jag aldrig ens fick svar på, trots att jag är utbildad ingenjör. Trots att jag även sänkte ribban och sökte arbeten jag är överkvalificerad för.
Att söka jobb på vanligt sätt var alltså ingen större idé, men tack vare lite kontakter har Wafa ändå alltid hittat arbete, och faktiskt aldrig varit arbetslös några längre perioder.
Sedan 17 år jobbar Wafa på Outokumpu, nu som säljare på den internationella avdelningen. De två sönerna Ram och Sam är nu vuxna, 23 och 25 år gamla, med egna liv fulla av arbete och studier. Wafa har även en dotter med en svensk man, Sandra som nu är 11 år.
– Barnen frågar inte så mycket om bakgrunden. Efter mer än 20 år här känner också jag mig mera som svensk än något annat. Våra liv är här och nu.
Läs mer i onsdagens Avesta Tidning,
eller köp tidningen online HÄR!