Både kyrkan och fotbollen har alltid funnits i Victors liv. Hans engagemang i båda världarna är stort, och tar nästan all hans tid.
– Jag får väl klämma in tid för jobbet, familjen och vännerna också, säger han glatt.
På söndagar leder Victor söndagsskolegruppen, på tisdagar är han på plats i församlingens kvartersgård Kolan, på fredagar är han med och hjälper till på samlingen för de lite äldre ungdomarna i församlingen, och på onsdagar har han en grupp barn som spelar fotboll tillsammans.
– Det var förra året som det kom en stor grupp barn till Kolan. Det visade sig att fotboll var ett gemensamt intresse så då ordnade jag att vi kunde vara i Markusskolans idrottshall och spela.
Victor berättar att de flesta barn i fotbollsgruppen är av utländsk börd, och många är muslimer. Att Victor leder gruppen under kristna förtecken är ändå inget problem.
– Vi spelar fotboll i en timme och 50 minuter, och de sista tio minuterna ägnar vi åt andakt och så berättar jag om min tro.
Barnen i fotbollsgruppen och på Kolan är inte medlemmar i församlingen och behöver inte alls vara troende. Dörren står öppen för alla barn, oavsett tro.
Victor är tydlig med att ingen måste vara med och be under bönestunderna.
– Vi pratar mycket om respekt, hur man är mot varandra och hur man är en bra kompis. En bit jag ofta tar upp är den gyllene regeln, att du ska vara mot andra som du vill att andra ska vara mot dig.
Uppdraget som barn- och ungdomsledare i församlingen är väldigt givande, säger han.
– Responsen man får, den fina kontakten också. De kommer ofta och vill prata med mig, och jag blir ibland djupt berörd av deras berättelser. Allt de har varit med om i sina unga liv. Man lär känna barnen och tycker förstås om dem. Mycket.
Att Victors engagemang i kyrkan handlar mycket om barn och ungdomar är ingen slump. Till vardags arbetar han som lärare.
– Jag är klasslärare för en tvåa i Krylbo skola. Superroligt! Jag älskar mitt jobb.
Läs hela artikeln i AT onsdag 17 april,
eller köp tidningen online HÄR!